Mer än man kanske tror. Men hamnen är inte omställningens ”silver bullet”.
Det är en av frågorna vår miljö- och hållbarhetschef Jennie Folkunger tar med sig till World Maritime University i Malmö när World Maritime Day – Världssjöfartens dag, uppmärksammas idag den 24 september.
Årets tema är “From policy to practice: Powering maritime excellence”. Och just steget från policy till praktik är kanske en av de mest intressanta delarna av sjöfartens omställning.
För regelverk i all ära, men någon måste också få det att fungera en helt vanlig torsdag i en hamn där fartyg, lastbilar, tåg, människor och gods ska vara på rätt plats vid rätt tid.
Ett exempel är CII – Carbon Intensity Indicator, som mäter fartygens koldioxidintensitet i den faktiska driften.
CII är rederiernas ansvar. Men fartyg existerar inte i ett vakuum. Om ett fartyg behöver skynda sig till hamnen för att sedan vänta på att komma till kaj har vi knappast skapat världens mest energieffektiva transportsystem.
Här kan hamnen göra skillnad.
Bättre information inför anlöp kan ge bättre förutsättningar för just in time-ankomster. Effektiv trafikstyrning och terminaldrift kan minska väntetider. Digitalisering och realtidsdata kan skapa bättre förutsägbarhet. Och rätt energiinfrastruktur – från landström till lokal elproduktion och batterilagring – kan minska utsläppen när fartygen väl ligger vid kaj.
Men Jennie kommer också att prata om något minst lika viktigt: Vad kan hamnen inte göra?
Vi bestämmer inte över fartygens motorer, bränsle, konstruktion eller hur de framförs till sjöss. Och hamnen kan inte ensam finansiera eller bygga hela infrastrukturen för sjöfartens omställning.
Det kräver att rederier, hamnar, energibolag, teknikleverantörer och myndigheter planerar och agerar utifrån samma verklighet.
För oss är kanske det den viktigaste delen av from policy to practice. Omställningen händer inte i strategidokumentet. Den händer i dialogen och samverkan mellan alla oss som faktiskt ska få systemet att fungera.